Album: | Forshaga HBF | Landskap: | Värmland | År: | 1935 |
Titel: | Gustava Petersson | Socken: | Forshaga | Publicerad: | 2012-01-14 |
Motivkategori: | Porträtt | Ort: | Skived | Upphovsman: | Nils Heinervall, Forshaga |
Gustava Pettersson från Karlshamn bosatte sig i Milbråtarna. Det namnet känner ingen, men om man nämner Kokla, så är det många forshagabor som vet vem hon var. Hon blev en underlig kvinna. Hennes uppträdande var lite småförnämt, och hon höll gärna folk lite på avstånd. Kokla talade ett vårdat språk, men för övrigt kan man ej säga, att hon var särskilt noga varken med klädsel eller bostad. Alltid var hon svartklädd, och runt midjan hade hon ett rep med ett lås och en bordkniv. Ofta drog hon en barnvagn med många paket, men i vagnen hade hon också en järnkäpp, som hon värjde sig med, då ungarna blev för närgångna och ropade öknamnet. Hon var granntyckt och lynnig, så hon kunde bli ovän med sina grannar, utan att de visste, att de gjort henne något. Mötte hon då sin "ovän", spottade hon tre gånger. Men hon blev rätt snart vän igen. Det var märkligt, hur mycket hon kunde om blommor. Hon kände till namnen både på svenska och latin. Medicinalväxterna var hon särskilt intresserad av, och hon kände till deras användning. Mediciner lagade hon till, särskilt av svarta vinbär. Namnet fick hon nog av detta. Att laga till, röra ihop kallas på värmländska att kokla. Hon var mycket hjälpsam mot sjuka. Den hon kände till sökte hon upp och gav dem av sin undergörande medicin. |